För er som känner mig väl, och för er som har läst min förra blogg så är detta inlägget kanske inget nytt. Men för er andra- välkomna in i mitt liv! Här är min ”hälsoresa” genom livet till där jag är idag...
Jag har haft en god uppväxt, en härlig familj och lätt för mig i skolan. När jag var barn älskade jag att springa runt hemma på gården, spela landbandy och fotboll med mina två bröder (jag är mellanbarn). Mina föräldrar hade tidigt bestämt att vi barn inte skulle äta godis under de första åren av våra liv, vilket de också var bra på att följa. Strongt säger jag! Min mor har också alltid varit noga med att ha rena produkter, inget halvfabrikat eller några light-produkter. Äkta vara och mycket god hemma-lagad mat! Tack mor. Trots att min far var idrottslärare så gick vi barn aldrig på någon gympa eller organiserad idrott. Tråkigt tyckte jag som älskade! Ville så av hela mitt hjärta träna, meen så blev det inte. Jag fick springa hemma på gården, leka med bröderna, och träna i skolan. På idrottslektionerna och på rasterna. Som jag älskade rasterna! Man ville ju bara ut och spela bandy, fotboll, inlineshockey och så vidare med grabbarna. Alltid jag och killarna. Vet inte varför, men inte så många andra tjejer som var intresserade/vågade... Så gick livet på till jag var 17 år och gick på gymnasiet.
Då kom min ”revolt”- jag började spela fotboll i division 5 (tror jag det var) trots att jag inte fick för mina föräldrar. Snart skulle jag ju fylla 18, ta körkort och kunna ta mig till träningen själv. Till dess- buss! OH MY, vilka busstider ute på landet sen... Haha, tur att jag fick åka med några andra. Fotbollen var super-rolig! I skolan valde jag till så mycket idrott jag kunde. Och simmade varje fredag efter skolan. Det enda jag ogillade starkt var handboll och orientering, jag var och är fortfarande urkass på det!
Jag hade tidigt bestämt mig för att gå folkhögskola efter gymnasiet, frågan var bara vad jag skulle läsa. Jag valde Hjälmareds Folkhögskola och Idrott&Friskvård. Rena rama himmelriket på idrottsfronten! Träning ungefär två gånger om dagen, en fantastisk klass med oerhörd gemenskap och många likasinnade, maten ingick och man behövde inte ordna så mycket själv. Lyx säger jag idag! Jag lärde mig massor, testade sporter jag aldrig provat, var ledare och blev diplomerad massör. Jag började också spela innebandy i ett lag i division 1, det var roligt, jag kom bra överens med kamrater och tränare. Kanske inte lika bra med motståndarna.. Blev kallad ångvälten, haha!
Jag valde att fortsätta på idrotts-spåret och sökte till högskolor och universitet. Ungefär som ett lotteri, idrottsvetenskap låter kul. Och Halmstad har jag ju aldrig varit i, men verkar vara en liten och mysig stad som jag aldrig varit i. Men vid havet har jag alltid velat bo! Och så blev det. Jag kom in på högskolan idrottsvetenskap inriktning pedagogik. Plugget visste jag inte så mycket om, och jag la ner så lite tid som möjligt på det men med målet att klara av allt. Min tid gick till andra saker, inomhus-fotboll, HSIF (Halmstad studenters idrottsförening) och började gå på olika pass. Min vapendragare Anna var ett stort och viktigt inslag i min hälsoresa, dels att peppa mig men också att bara ha roligt tillsammans!
Efter ett år bestämde jag mig för att ta uppehåll och söka folkhögskola i Uppsala där en vän bodde. Jag sökte till Johannelunds teologiska högskola som hade en bibelskola. Det var dags för mitt inre att få lite hälsa med. Inte bara kroppen utan knopp och själ. Jag ville komma i en klass med många idrottsintresserade och spela inomhusfotboll- och så blev det. Helt fantastiskt! Ett omvälvande år på många vis. Vänner för livet, djupa samtal, inre utveckling, studentkorpen-fotboll, innebandy med KRIK och mycket magproblem. Jag hade magproblem i ungefär ett halvår, gjorde läkarbesök och test efter test men inget visade något. Till slut kom jag fram, efter uteslutningsmetoden, att det var laktoskänslig jag var. Vissa dagar hade jag sån kramp i magen att jag bara kunde ligga i sängen i fosterställning, usch och fy! Det var oerhört jobbigt men väldigt ödmjukande. Man lär sig alltid något...
Det blev bara ett år i Uppsala innan jag drog tillbaka till Halmstad men ny livsglädje och nya matvanor. Där blev det tillbaka till HSIF, fotboll, träning, vänner. Men nu även KRIK-innebandy, ideell ungdomsledare, instruktör i Bodypump och receptionsjobb på gym samt ledare för barnidrott. Och plugget såklart. Jag läste färdigt min bachelor och jobbade på. Till jag fick ett erbjudande om ett jobb i Växjö. Det visade sig att jobbet skulle bli min räddning.
Eftersom jag hade blivit så engagerad på så många områden hade jag hamnat i en dålig cirkel- ”bara-säga-ja-cirkeln”. Den är inte så bra! Ganska viktigt att lära sig säga nej, att inse att man inte måste eller kan göra allt samtidigt... Men jag lärde mig det den hårda vägen kan man säga! Nya jobbet och flytten hjälpte mig på traven då jag bara hade heltidsjobb och instruktörsjobbet i Bodypump. Inte alla andra bitar. Men å andra sidan så var jag kvar i stan ungefär en helg i månaden, vilket ju innebar att jag reste ganska mycket. Stress, men på ett annat sätt denna gången. Jag sprang Göteborgsvarvet och jag gjorde Halvklassikern. Arbetet jag hade var arbetsledare på Svenska Idrottsfrämjandet med verksamheten Knatteskutt. Barnidrott, vilket jag alltså hade varit ledare för tidigare. Det var en projektanställning som efter förlängning blev totalt 10 månader. Efter det ville jag tillbaka till Halmstad, igen.
Väl i Halmstad fick jag arbetet som jag har nu, familjeassistent- eller som det numer heter- projektsamordnare! Helt enkelt en allt-i-allo som får göra fantastiskt många olika saker. Ett jobb jag i början inte tänkte ha särskilt länge, för jag ville ha ett hälsojobb trodde jag. Det jag inte visste var att det verkligen blev ett arbete med många olika bollar inom hälsa. Jag har framför allt lärt mig mycket om mental träning/hälsa, att ta tag i problem istället för att skjuta upp dem, att påverka andra med en positiv attityd och att möta människor med kärlek. Jag har rest mycket de senaste två åren och sprungit vilse i många städer, promenerat i många olika områden i världen och testat ett och annat gym. Jag har på nära håll fått se hälsosamma snabbmats-restaurangen Spis & Deli gå framåt, njutit av deras underbart goda och nyttiga mat och förstått mycket om kost relaterat till hälsa. Jag har även fått se min goda vän Ulrika starta igång Matapoteket, som snart öppnar upp som en e-handel med rena produkter och hälsosamma näringstillskott.
Jag har även tränat tillsammans med en osteopat som har fått min hållning att gå från att vara ”urusel” till att vara helt okej! Roligt att göra framsteg. Så har jag börjat träna thaiboxning, något jag har funderat på i flera år men inte kommit till skott förrän i höstas. Jag tycker det är fantastiskt kul, har duktiga tränare, härliga träningspolare, och har bara en sak att fokusera på. Jag tränar thaiboxning tre gånger i veckan och det känns ovant men väldigt bra att ha fasta träningsdagar. Utöver det tränar jag gym och lite löpning. Någon gång då och då spelar jag innebandy med lite kompisar för att det är roligt! Jag äter bra och god mat, lagar mycket själv, blir bjuden av min kollega eller äter på jobbet. För första gången i mitt liv kan jag känna att jag har en bra balans i min vardag. Och nu är jag här, men en nystartad blogg och hoppas att den kommer få påverka människor, inspirera och kanske till och med hjälpa någon framåt. Skulle det inte hända har jag i alla fall roligt på vägen!
Allt gott till dig, och tack för att du tog dig tid att läsa min story.
Var den slutar vet man aldrig...
Jag har haft en god uppväxt, en härlig familj och lätt för mig i skolan. När jag var barn älskade jag att springa runt hemma på gården, spela landbandy och fotboll med mina två bröder (jag är mellanbarn). Mina föräldrar hade tidigt bestämt att vi barn inte skulle äta godis under de första åren av våra liv, vilket de också var bra på att följa. Strongt säger jag! Min mor har också alltid varit noga med att ha rena produkter, inget halvfabrikat eller några light-produkter. Äkta vara och mycket god hemma-lagad mat! Tack mor. Trots att min far var idrottslärare så gick vi barn aldrig på någon gympa eller organiserad idrott. Tråkigt tyckte jag som älskade! Ville så av hela mitt hjärta träna, meen så blev det inte. Jag fick springa hemma på gården, leka med bröderna, och träna i skolan. På idrottslektionerna och på rasterna. Som jag älskade rasterna! Man ville ju bara ut och spela bandy, fotboll, inlineshockey och så vidare med grabbarna. Alltid jag och killarna. Vet inte varför, men inte så många andra tjejer som var intresserade/vågade... Så gick livet på till jag var 17 år och gick på gymnasiet.
Då kom min ”revolt”- jag började spela fotboll i division 5 (tror jag det var) trots att jag inte fick för mina föräldrar. Snart skulle jag ju fylla 18, ta körkort och kunna ta mig till träningen själv. Till dess- buss! OH MY, vilka busstider ute på landet sen... Haha, tur att jag fick åka med några andra. Fotbollen var super-rolig! I skolan valde jag till så mycket idrott jag kunde. Och simmade varje fredag efter skolan. Det enda jag ogillade starkt var handboll och orientering, jag var och är fortfarande urkass på det!
Jag hade tidigt bestämt mig för att gå folkhögskola efter gymnasiet, frågan var bara vad jag skulle läsa. Jag valde Hjälmareds Folkhögskola och Idrott&Friskvård. Rena rama himmelriket på idrottsfronten! Träning ungefär två gånger om dagen, en fantastisk klass med oerhörd gemenskap och många likasinnade, maten ingick och man behövde inte ordna så mycket själv. Lyx säger jag idag! Jag lärde mig massor, testade sporter jag aldrig provat, var ledare och blev diplomerad massör. Jag började också spela innebandy i ett lag i division 1, det var roligt, jag kom bra överens med kamrater och tränare. Kanske inte lika bra med motståndarna.. Blev kallad ångvälten, haha!
Jag valde att fortsätta på idrotts-spåret och sökte till högskolor och universitet. Ungefär som ett lotteri, idrottsvetenskap låter kul. Och Halmstad har jag ju aldrig varit i, men verkar vara en liten och mysig stad som jag aldrig varit i. Men vid havet har jag alltid velat bo! Och så blev det. Jag kom in på högskolan idrottsvetenskap inriktning pedagogik. Plugget visste jag inte så mycket om, och jag la ner så lite tid som möjligt på det men med målet att klara av allt. Min tid gick till andra saker, inomhus-fotboll, HSIF (Halmstad studenters idrottsförening) och började gå på olika pass. Min vapendragare Anna var ett stort och viktigt inslag i min hälsoresa, dels att peppa mig men också att bara ha roligt tillsammans!
Efter ett år bestämde jag mig för att ta uppehåll och söka folkhögskola i Uppsala där en vän bodde. Jag sökte till Johannelunds teologiska högskola som hade en bibelskola. Det var dags för mitt inre att få lite hälsa med. Inte bara kroppen utan knopp och själ. Jag ville komma i en klass med många idrottsintresserade och spela inomhusfotboll- och så blev det. Helt fantastiskt! Ett omvälvande år på många vis. Vänner för livet, djupa samtal, inre utveckling, studentkorpen-fotboll, innebandy med KRIK och mycket magproblem. Jag hade magproblem i ungefär ett halvår, gjorde läkarbesök och test efter test men inget visade något. Till slut kom jag fram, efter uteslutningsmetoden, att det var laktoskänslig jag var. Vissa dagar hade jag sån kramp i magen att jag bara kunde ligga i sängen i fosterställning, usch och fy! Det var oerhört jobbigt men väldigt ödmjukande. Man lär sig alltid något...
Det blev bara ett år i Uppsala innan jag drog tillbaka till Halmstad men ny livsglädje och nya matvanor. Där blev det tillbaka till HSIF, fotboll, träning, vänner. Men nu även KRIK-innebandy, ideell ungdomsledare, instruktör i Bodypump och receptionsjobb på gym samt ledare för barnidrott. Och plugget såklart. Jag läste färdigt min bachelor och jobbade på. Till jag fick ett erbjudande om ett jobb i Växjö. Det visade sig att jobbet skulle bli min räddning.
Eftersom jag hade blivit så engagerad på så många områden hade jag hamnat i en dålig cirkel- ”bara-säga-ja-cirkeln”. Den är inte så bra! Ganska viktigt att lära sig säga nej, att inse att man inte måste eller kan göra allt samtidigt... Men jag lärde mig det den hårda vägen kan man säga! Nya jobbet och flytten hjälpte mig på traven då jag bara hade heltidsjobb och instruktörsjobbet i Bodypump. Inte alla andra bitar. Men å andra sidan så var jag kvar i stan ungefär en helg i månaden, vilket ju innebar att jag reste ganska mycket. Stress, men på ett annat sätt denna gången. Jag sprang Göteborgsvarvet och jag gjorde Halvklassikern. Arbetet jag hade var arbetsledare på Svenska Idrottsfrämjandet med verksamheten Knatteskutt. Barnidrott, vilket jag alltså hade varit ledare för tidigare. Det var en projektanställning som efter förlängning blev totalt 10 månader. Efter det ville jag tillbaka till Halmstad, igen.
Väl i Halmstad fick jag arbetet som jag har nu, familjeassistent- eller som det numer heter- projektsamordnare! Helt enkelt en allt-i-allo som får göra fantastiskt många olika saker. Ett jobb jag i början inte tänkte ha särskilt länge, för jag ville ha ett hälsojobb trodde jag. Det jag inte visste var att det verkligen blev ett arbete med många olika bollar inom hälsa. Jag har framför allt lärt mig mycket om mental träning/hälsa, att ta tag i problem istället för att skjuta upp dem, att påverka andra med en positiv attityd och att möta människor med kärlek. Jag har rest mycket de senaste två åren och sprungit vilse i många städer, promenerat i många olika områden i världen och testat ett och annat gym. Jag har på nära håll fått se hälsosamma snabbmats-restaurangen Spis & Deli gå framåt, njutit av deras underbart goda och nyttiga mat och förstått mycket om kost relaterat till hälsa. Jag har även fått se min goda vän Ulrika starta igång Matapoteket, som snart öppnar upp som en e-handel med rena produkter och hälsosamma näringstillskott.
Jag har även tränat tillsammans med en osteopat som har fått min hållning att gå från att vara ”urusel” till att vara helt okej! Roligt att göra framsteg. Så har jag börjat träna thaiboxning, något jag har funderat på i flera år men inte kommit till skott förrän i höstas. Jag tycker det är fantastiskt kul, har duktiga tränare, härliga träningspolare, och har bara en sak att fokusera på. Jag tränar thaiboxning tre gånger i veckan och det känns ovant men väldigt bra att ha fasta träningsdagar. Utöver det tränar jag gym och lite löpning. Någon gång då och då spelar jag innebandy med lite kompisar för att det är roligt! Jag äter bra och god mat, lagar mycket själv, blir bjuden av min kollega eller äter på jobbet. För första gången i mitt liv kan jag känna att jag har en bra balans i min vardag. Och nu är jag här, men en nystartad blogg och hoppas att den kommer få påverka människor, inspirera och kanske till och med hjälpa någon framåt. Skulle det inte hända har jag i alla fall roligt på vägen!
Allt gott till dig, och tack för att du tog dig tid att läsa min story.
Var den slutar vet man aldrig...