Jag trodde aldrig att det skulle kännas såhär. Att jag skulle må så bra, ha så roligt och uppleva att en grej kan vara ”min grej” så som jag verkligen gör. Jag pratar om träningen. Om thaiboxningen.
Jag har tränat thaiboxning i cirka ett halvår nu, och det är så roligt så jag håller på att krevera. Åtminstone när jag inte får eller kan vara där. För tre veckor sen fick jag ett knä i revbenen... Jag fick inte så farligt ont just då men en vecka senare när jag stod i ett omklädningsrum i Göteborg knakade det till och högg till så jag knappt kunde andas, jo jag kunde andas men smärtan var så intensiv. Har aldrig upplevt något liknande. Har hög smärttröskel och brukar inte heller erkänna om jag skulle få ont... Men detta gick inte att förneka, det var bara att gå direkt till apoteket och köpa en dunderkur med smärtstillande!
Nu tre veckor senare, tre veckor utan thaiboxning, tre veckor med väldigt lite träning på grund av detta och förkylning som ett plåster på såret (lika bra att ta allt på en gång) är jag tillbaka. Eller ja, jag var det igår i alla fall. Efter någon minut med hopprepet på uppvärmningen kände jag hur lyckan kickade in- endorfinerna kom verkligen och där stod jag och log när jag hoppade. Tänk att det kan vara så härligt att hoppa hopprep- haha. Och sedan väntade en härlig träning, körde med en fantastisk kvinna! Dessutom har jag riktigt bra tränare som själva ligger på elitnivå i sitt utövande. Träningen innebar väldigt mycket att träna på min svagaste sida- sjukt jobbigt och segt, lite tråkigt men oerhört viktigt och bra för mig. Man är aldrig starkare än sin svagaste länk. Min råkar vara höger höft...
Efter träningspasset i bilen på väg hem kände jag sån lycka. Trots att jag gjort ett dåligt träningspass, trots att jag var kanske sämst av alla (vet jag ju inte förstås) på de övningarna vi gjorde och trots att jag hade lite ont i sidan... Så satt jag och kände mig glad. Log. Andades glädje. DÅ vet man att man har hittat rätt. Att idrotten man håller på med är något man verkligen brinner för. En sport som passar en. Jag önskar att alla människor skulle få känna den känslan- vilken sport det än handlar om!
Idag har jag tyvärr ont i halsen och valde därför att vara hemma och skippa träningen. Viktigt att känna efter! Räddar mig troligtvis från en omgång förkylning till... I regnrusket passade jag på att bjuda in grannen på en kopp fika. Kalle 79 år, min sköna granne! Kvällen blev härlig trots att den inte blev som jag först ville. Förhoppningsvis och troligtvis pigg och kry imorgon igen.
Allt det bästa till dig!
Jag har tränat thaiboxning i cirka ett halvår nu, och det är så roligt så jag håller på att krevera. Åtminstone när jag inte får eller kan vara där. För tre veckor sen fick jag ett knä i revbenen... Jag fick inte så farligt ont just då men en vecka senare när jag stod i ett omklädningsrum i Göteborg knakade det till och högg till så jag knappt kunde andas, jo jag kunde andas men smärtan var så intensiv. Har aldrig upplevt något liknande. Har hög smärttröskel och brukar inte heller erkänna om jag skulle få ont... Men detta gick inte att förneka, det var bara att gå direkt till apoteket och köpa en dunderkur med smärtstillande!
Nu tre veckor senare, tre veckor utan thaiboxning, tre veckor med väldigt lite träning på grund av detta och förkylning som ett plåster på såret (lika bra att ta allt på en gång) är jag tillbaka. Eller ja, jag var det igår i alla fall. Efter någon minut med hopprepet på uppvärmningen kände jag hur lyckan kickade in- endorfinerna kom verkligen och där stod jag och log när jag hoppade. Tänk att det kan vara så härligt att hoppa hopprep- haha. Och sedan väntade en härlig träning, körde med en fantastisk kvinna! Dessutom har jag riktigt bra tränare som själva ligger på elitnivå i sitt utövande. Träningen innebar väldigt mycket att träna på min svagaste sida- sjukt jobbigt och segt, lite tråkigt men oerhört viktigt och bra för mig. Man är aldrig starkare än sin svagaste länk. Min råkar vara höger höft...
Efter träningspasset i bilen på väg hem kände jag sån lycka. Trots att jag gjort ett dåligt träningspass, trots att jag var kanske sämst av alla (vet jag ju inte förstås) på de övningarna vi gjorde och trots att jag hade lite ont i sidan... Så satt jag och kände mig glad. Log. Andades glädje. DÅ vet man att man har hittat rätt. Att idrotten man håller på med är något man verkligen brinner för. En sport som passar en. Jag önskar att alla människor skulle få känna den känslan- vilken sport det än handlar om!
Idag har jag tyvärr ont i halsen och valde därför att vara hemma och skippa träningen. Viktigt att känna efter! Räddar mig troligtvis från en omgång förkylning till... I regnrusket passade jag på att bjuda in grannen på en kopp fika. Kalle 79 år, min sköna granne! Kvällen blev härlig trots att den inte blev som jag först ville. Förhoppningsvis och troligtvis pigg och kry imorgon igen.
Allt det bästa till dig!